Arkiv för kategori ‘press’

Läs gärna intervjun med Frölundas klubbdirektör Mats Ahdrian på wildwestsupport.se. Han tar upp ett par saker som många av oss säkert snuddat vid innan, och som jag känner är ett av hockeyns största problem just nu. Ahdrian representerar ju en klubb som inte direkt är skonade från de problem han nämner, vilket ger extra tyngd åt diskussionen. Det finns en medvetenhet.

FÖRDÖMANDEN, ETT AV HOCKEYNS STORA PROBLEM
Det märks att det är ett ämne som Ahdrian verkligen brinner för, en mer mänsklig idrottsvärld. Orden flödar och vi låter honom ventilera sina åsikter och tala till punkt.
– Vi måste ju prata mer om det. Jag känner att vi måste tala om att det här är ett bekymmer, vi kan inte döma ut de här spelarna så snabbt som vi gör. Våra ledare måste också visa att de satsar på killarna och inte dömer ut dem om de inte är starkast på fyspassen, de första två passen. Alla kan inte prata om att Kalle som är ny är svag, utan vi måste prata om hur vi skall göra dem bättre. Men det är lite avarten av den stora stollen Niklas Wikegård inom hockeyn, som dömer ut människor hela tiden. Det är ju så intellektuellt svagt och är ett utav ishockeyns största problem, det är så begränsande, menar han och fortsätter:
– Det är inte fräckt att ha IQ över 92, man får inte föra ett intellektuellt resonemang om hur man utvecklar människor – utan ”den spelaren är kass och har käkat för mycket mashmallows”, eller så är man lysande. Media kan ju vara vit och svart, vi har pratat om det och vi är nog lite sådana själva. Det finns den trenden inom ishockeyn och då finns den också hos oss inom klubben. Jag behöver ju inte bry mig om den bara finns inom hockeyn och inte hos oss, men i vårt fall så finns den också hos oss själva och det är där vi måste städa.

Och:

Vi kommer in på fotbollen och den stora mediala skillnad som finns mellan hur de olika idrotterna skildras i media. Snart märker vi att vi börjar prata i mun på varandra, alla tre. Tankarna börjar vandra iväg över vilken roll vi i WWS, och supportervärlden i stort, har i den hårda och snabba döma-ut-andra-värld vi befinner oss i och som alla är en del utav.
– Det finns den kulturen att man börjar titta på människors svagheter, man börjar där, och man pratar om dem och förstärker dem. Jag vet inte om det är vår idrotts ”matchokultur”, för att verkligen kunna njuta av fotboll till exempel måste man vara lite mer begåvad av att se ett spel medan det inte krävs mycket utav oss som gillar ishockey. Det räcker ju att det smäller och händer saker. Man behöver inte djupanalysera om center går hem på höger eller vänster sida eller man markerar bort sin zon – för de flesta spelar det inte så stor roll i ishockeyn, medan det i fotbollen är en viktig del. Det gör också att de som är experter i fotbollen, analyserar i det perspektivet. Det känns som att förväntan på ishockeyn är sådan att det skall vara så att man skall vara rubrikmakare och såga till höger och vänster.
Mats manar till hockeysverige att ta tag i problemet, för på sikt anser han att hockeyn kommer att förlora på det – till och med gå miste om nya talanger eller bra ledare.
– Vi som idrott måste i alla fall internt försöka vara lite mer analytiska och jobba med det. Över tid, kanske vi skulle kunna få fram några bra experter. Det är ju bara att titta på hur man väljer experter idag, när man inte ser Conny Evensson någonstans i tv/expertpaneler så är det jättekonstigt. ”Virus” Lindberg tycker jag är bra, han får vara med uppe i Norrland ibland.  Men till exempel ”Leffe” Boork, han är jätteduktig när han är i tv och kan vara jätteanalytisk – men dagen efter skriver han någonting i Expressen som är helt annorlunda och fördömande. Det är förmodligen så att han har olika uppdrag när han är i tv och när han skriver i tidningar. Medias förväntningar på oss är att vi skall vara krigsrubriksmakare, svärta ner varandra, tala illa om varandra. Hockeyn är en för bra idrott för att hålla på så, tycker jag. Vill vi få lite riktiga människor att hålla på med det över tid, så kan man ju inte bara döda det med ett par rubriker. För då kommer de som är bra på det här, sluta.

Jag blev väldigt positiv överraskad av Mats Ahdrians sätt att se på saker och ting. Det visar att det finns människor i ledande positioner som har liknande tankegångar om den mediala öken hockeyn i Sverige vandrar runt i, vilket gör en lite mer hoppfull. Sporten befinner sig fortfarande i någon slags Rickard Fagerlund-psykos där all publicitet är bra publicitet. Så är det givetvis inte.

Länk: http://www.wildwestsupport.se/newsarchive/news/?nid=2519

Annonser

Driver du med oss, Mattias Ek?

Publicerat: 2 september, 2010 i modo hockey, press

Hann knappt skriva klart förra inlägget innan en av Sveriges många hockeylallare skriver en artikel som man behöver en gammal tysk Wermacht Enigma för att avkoda. Och nej, jag skiter fullständigt i att han sågar Modo, just det han tar upp är lite som att slå in öppna dörrar. Det har gjorts de senaste fem-tio åren. Alla vet om det vid det här laget.

Att börja slussa upp juniorer som inte finns blir nämligen väldigt svårt, om vi inte vill spela allsvenskt nästa säsong. Men det är möjligt att det är irrelevant i sammanhanget. För det har nämligen med hockey att göra, något som Expressen inte behärskar eller vet något om. Att de två han nämner är de enda som inte är, på papperet, spets är väl också inte så intressant, i vissa världar.

Ett tips Ek, nästa gång ta upp något aktuellt, som att Modo har en medioker backsida – här skulle man ju kunna föreslå att vi värvar en utlänning, till exempel – eller att vi har en tränare som förmodligen kommer att jagas ut ur stan efter halva säsongen – på valfritt tåg. Om de fungerar, det vill säga. Challe Berglund kommer nämligen vara en konstant källa till frustration i vinter, förbered er på det.

Hawerchuks bittra chockattack

Publicerat: 14 oktober, 2007 i bloggar, internationellt, press

Det är fantastiskt underhållande hur populärt ordet ”bitter” har blivit på sistone i vårt avlånga hockeytokiga land. Så fort den minsta tillstymmelse till åsikt, eller gliring för den delen, en skribent uppvisar bombarderas denne med kanonader av nämnda ord. Och ofta är det lika relevant som kvällstidningarnas användning av ”sågning”, ”attack” eller klassikern ”chock”. Ofta är det en försök till att misskreditera och avväpna en åsikt, men oftast blir det bara störtlöjligt och uppvisar en uppenbar brist från opponenten. Den har helt enkelt inget vettigt att komma med och måste därför slänga dit det starkaste ordet i sitt ofta svaga ordförråd.

Likt konsten att sänka sin motståndare med dubbelironi kan man använda även det här för att totalt knulla en antagonist. Det är då fenomenenet uppnår sin höjdpunkt, och går från att vara något fantastiskt underhållande till att bli hysteriskt roligt. Skillnaden är dock att spetsen vänds i motsatt riktning, men har samma mottagare. Fundera på det.

***

Sedins gjorde inatt ett hysteriskt byte när de under mer än två minuter pressade Edmonton innan Danne Sedin hängde den i nätet. Missa inte heller det korta reportaget.

***

När ska vi få se rubriken ”Tjockchock”?

IIHF, NHL och slagsmål

Publicerat: 22 september, 2007 i elitserien, internationellt, nhl, press

Måste få tipsa om en intressant intervju med Anaheim Ducks manager Brian Burke gjord av BBC. På frågan om vad Burke tycker om IIHF:s ordförande René Fasels uttalande om att slagsmål är ett otolererbart neanderthalbeteende säger han följande: ”That’s why Rene Fasel is president of the IIHF and not the NHL.”

Läste att Sportmagasinets hade genomfört en undersökning där en klar majoritet av spelarna i Elitserien ville ha mer fights i rinken. Och i skrivande stund vill mer än 75% av läsarna samma sak.

Nå, vad sitter det i?

Draken och Myran

Publicerat: 13 september, 2007 i bloggar, press

Om ni mot förmodan inte redan märkt det så pågår det en liten kamp mellan en rätt så välkänd kvällsdrakebloggare och en tuff uppstickare på en välskriven hockeysajt. För oss som står på sidan om är det oerhört underhållande med den lilla fight. En av dem har gjort sig känd som ett ofta nämnt hatobjekt på diverse fanforum runt vårt avlånga land, den andre som en kaxig myra som sluggar vitt och brett; både uppåt och neråt. Sympatierna bland besökarna har väl än så länge varit mest på den senares sida. Men i takt med att myran allt mer börjat visa förakt mot sin egen publik så börjar pendeln sakta men säkert svänga.

Annars måste jag säga att hockeybevakningen har aldrig varit bättre, på nätet. Rikspressen fortsätter med sitt ytterst mediokra täckning av Sveriges största publiksport. Förutom DN:s Malin Fransson och City’s Marie Hallman finns det få journalister som är värda att läsa, tyvärr. Vi har hockeyvärldens tredje bästa liga, ett enormt intresse över nästan hela landet och en pengakarusell som går allt fortare; något som fotbollens förespråkare bara skulle kunna drömma om. Jag tror intresset skulle kunna eggas ytterligare och nå högre analytiska nivåer om bara det fanns fler insiktsfulla krönikörer på riksplanet.