Arkiv för kategori ‘frozologi’

Heart of gold

Publicerat: 23 september, 2010 i frozologi, modo hockey, skellefteå aik

Förlåt för att jag inte såg förra matchen. Gick ju åt helvete med den. Ikväll hade jag dock tänkt att kika, men jag tror inte det kommer gå så mycket bättre för det. Skellefteå må ha förlorat sina två inledande, och inte riktigt kommit upp på den nivån man har kapacitet till, men de har ändå inte sett ut att vara helt under isen. De kommer att komma ut taggade till tusen så jag hoppas Modo är redo och inte tar kompledigt som de gjorde mot Luleå.

Samtidigt kan man givetvis se matchen på ett helt annat sätt, allt enligt frozologihandboken. I kapitel två, sidan 75, hittar vi följande:

När lag 1 (SAIK, red. anm.) har förlorat två matcher på raken och lag 2 (MODO, red. anm.) kommer från en onödig förlust, men dessförinnan vunnit två raka, betyder det att lag 1 äntrar isen med dåligt självförtroende och lag 2 med revanschlusta.

Vinst alltså. Även utan målkungen Danielsson som pyttsat tre mål på tre matcher. Kan gå ändå.

Annonser

Frozologi: del 2

Publicerat: 10 september, 2010 i frozologi

Europaligan
Fans till lag som vill vara med: Det känns jättespännande! Klart man vill se de bästa spelarna!
Fans till lag som tvekar: Buuu! Ingen vill väl se Sprutskij HC, det kommer aldrig att funka!

Släpp hästarna fria Rönken

Publicerat: 26 augusti, 2010 i frozologi, luleå hf

Hehe, har ni hört det senaste från lulefrozarna. Rönken är ju ekonomiskt oberoende förstår ni. Sålde nåt lekland eller vad fan det var. Med klassisk frozologi omvandlas det till att han kan coacha Luleå helt avslappnat och inte behöver bry sig om vad andra tycker. Till skillnad mot alla andra tränare som lyssnar vetgirigt på alla förståsigpåare då.

Men det förstår väl alla, att en tränare med deg under kudden får fram sina idéer bättre och gör guld av sågspån. Rönken behöver bara vifta lite med sedelbuntarna så blir det fart under grabbarnas grillor. En sådan framgångsrik kille vet vad han pratar om, på alla plan. Och spelsystemet. SPELSYSTEMET grabbar. Vänta ni bara.

Förresten, hästar kan han ju också. Borde betyda något. Jag får invänta den.

Noterar att elitserielagen som tävlingsspelar nere i Europa fortsätter att visa svensk hockey från sin bästa sida. I skrivande stund är det inte helt oväntat bara HV71 som ligger på slutspelsplats.

Men vad beror det på? Vi kan snabbt konstatera att materialet duger. Om det avgjorts på papperet hade vi varit där uppe och nosat i toppen.

Är det inställningen som spökar? Möjligt. Tidigare har det ju hetat att de svenska lagen inte bryyyr sig om sånt här lalleri. Så kan det ju givetvis vara. Ingen som håller på med sport vill vinna. Eller?

Nej, det är såklart själva spelet som speglar sig i resultaten. Alltså, inga konstigheter. Alla som sett Elitserien de senaste åren vet vad jag pratar om. Det är cirklar och kramar, istället för raka linjer och käftsmällar.

De flesta svenska lagen kör ju någon slags vadderad och småmysig variant av det vi brukade kalla ishockey. Även om det ser lite annorlunda ut på juniornivå. Indoktrinering tar sin lilla tid.

Elitseriens räddning är att de flesta som ser på ishockey egentligen inte vet eller bryr sig särskilt mycket om utövningen. Svensken är intresserad av klubben, inte sporten.

Hockeysupportrar

Publicerat: 18 augusti, 2009 i övrigt, frozologi

De är ju för lustiga, vissa av dem. Listar några av de mest underhållande man stött på under åren.

De som alltid nedvärderar sitt lag. Nämen vi har inte en chans, allt talar emot oss. Även fast de självklart är storfavoriter, leder serien med 15 poäng och inte förlorat på 10 matcher. De tror givetvis inte på sig själva innerst inne, men de lever för att senare få dryga sig och utbrista hur jäkla oväntat det var att de vann, och vad starkt det var att göra det mot laget fastankrat i botten av tabellen.

De som alltid går efter namn och status. Pluggar stenhårt eliteprospects.com, har spelat alla NHL-spelen och runkat till hockeykort som små. Dessa snubbar nedvärderar alla de inte hört talas om (dvs. de som inte stått med i matchrapporterna från NHL på text-tv) och tror att stjärnor som var gångbara för 10 år sen i NHL fortfarande funkar. Gör de inte det så sitter de och myser framför TV:n ändå, med valfri handkräm.

De som förvinner när det går bra för laget. Bor förmodligen i små hål, men har nästan äckligt bra luktsinne. Speciellt när det vankas förluster. Dyker då upp och gnäller. Har förmodligen suttit och skrivit ihop en lista på potentiella saker att ta upp i sin lilla boning. Mår bra av att lätta på sina funderingar, och försvinner lika fort som de dök upp när laget vinner igen. Ser ut att föröka sig genom delning när det verkligen blåser hårt där ovanför.

De som bildar sina åsikter på egentligen ingenting. Tror benhårt på sin egen överlägsna förmåga att förutspå hur allt ska gå, utan att ens sett en enda match, träning, eller nyförvärv in action. Har nästan aldrig rätt i sak, men skiter fullständigt i det och kör på likadant säsong efter säsong. Har en överlägsen attityd och självklart en klanderfri moral, men drar sig ändå inte för att klanka ner å det grövsta på andra som ifrågasätter detta von oben-syndrom. Överdriver ibland bara för att få synas. Åsikterna är viktigast, inte kunskapen.


Trollet får vi inte glömma. Den lätt psykiskt störde narcissisten som älskar att röra om i grytan. Inte för att nödvändigtvis starta kontroverser, utan för att blickarna till slut alltid vänder sig mot den som startade dem: trollet själv. Drar sig inte för att sen spela helt oskyldig, och slutar nästan alltid sin bana med att vilt skrika att denne blivit illa behandlad. Allt är en komplott!

Klassikern är ju ändå frozaren. Alla som spelar i det egna laget är superstjärnor, eller kanske bara lite missförstådda. Spelade de halvkasst säsongen innan så kommer de utan tvekan bli dubbelt så bra till nästa, enligt någon konstig logik. Men om de lämnar för en annan klubb blir de givetvis helt värdelösa. Spelar ingen roll om de gjorde 50 poäng säsongen innan. De betydde nämligen inte ett jota. Nya spelare hissas till skyarna och ses som de givna frälsarna, även om de knappt gjort en vettig säsong på 5 år.

Men värst är nog lallarna som går omkring och pissar på allt. Strör omkring sig negativitet; de så kallade slå åt alla håll-snubbarna. Bara de får in ett rätt på hundra så kan de sen nöjt sitta och skrika ut hur jävla rätt de hade. De tycker det är fräckt att nedvärdera allt, för att sen sitta på sina höga hästar och förlöjliga andras underbyggda åsikter – de som faktiskt har något innanför skallbenet. Dessa slutar oftast som klassiska surgubbar, som går omkring och muttrar. Extra mycket om allt de trodde visade sig vara fel. Något de sällan ens inser.

Lall on, lall on

Publicerat: 9 augusti, 2009 i elitserien, frozologi

Försäsongen har börjat, på allvar. Den här tiden på året är nog den roligaste, ja alltså rent humormässigt. Man får sig ett och annat gott skratt. Allt från sportchefernas frozande av de senaste panikvärvningarna till supportrarnas kraxande om vinster och förluster i träningsmatcherna. Vinner deras favvolag är det självklart ett bra tecken, men den riktiga humorn sätter inte igång förrän förlusterna kommer, då växlar maskineriet verkligen upp. ”Aja, spela roll, för fem säsonger sen förlorade vi alla matcherna, sen blev det SM-guld.” ”Äh, vadå klart vi förlorar mot ett skittaggat div 2-gäng.” ”Amen liksom ingen är ju ändå motiverad.” ”Alla i laget hade nya suspar, klart de måste åkas in ordentligt.” Är bara några av alla sköna exempel som finns till hands.

Förklaringarna i sig är inte så jäkla kuliga. Men det är just att supportrarna på något sätt känner sig trängda och måste därför fort som fan slänga ur sig massa floskler för att försvara skiten. Det är som att de måste intala sig själva att världen inte går under för en sketen förlust i en träningsmatch. När dessutom resultatet finns till åskådning för alla motståndarsupportrar reagerar de flesta som trängda djur. Full attack. Det mina vänner, är en evig källa till lycka för en åskådare av spektaklet.

Frozologi: del 1

Publicerat: 16 september, 2008 i frozologi, timrå ik

Riku Hahl
Då: Kejsaren.
Nu: Överskattad center som levde på sina yttrar. Ersätts lätt av AHL-fenomenet Tom Wandell eller brunkaren Jonte Hedström.

Fanny Lindström
Då: Hjärtat.
Nu: Överskattad back på nedgång. Ersätts lätt av ångermanlänningen och kämpen Pär Styf. Även kallad Fanny-light. Ja, alltså förut.