Arkiv för kategori ‘elitserien’

Jag tänkte fula mig och komma med ett tabelltips lite efter alla andra. Får skylla på att jag är trögtänkt och är så jävla viktig att jag har massa saker att göra. Men jag lovar, placeringarna är uttänkta sedan länge! Med det sagt så håller jag inte med de som hävdar, än en gång, att Elitserien är jämnare än någonsin, svårtippad, bla, bla. För första gången på några år tycker jag istället att det på förhand känns ganska så givet vilka som blir bottenlag och vilka som kommer fightas däruppe. Det är väldigt tydliga grupperingar och klasskillnad mellan lagen i den förmodade toppen och botten. Men mest funderade jag på om jag skulle börja med första eller sista. Vi tar första först, det ser snyggare ut.

1. Skellefteå

Skellefteås lagbygge är så jävla vackert och genialt. Hårt arbetande killar med näsa för mål, snabba som fan, och alltid lika ivriga som ett gäng kor om våren. Det kanske inte räcker ändå fram den här säsongen heller, men resan dit kommer vara väldigt underhållande att skåda. Dessutom tycker jag man har seriens bästa målvakt och mognaste juniorer. Allt detta med backar som knappt är byxmyndiga, ja också Skogs, Andersson och Lindgren förstås. Alla leftovers. Imponerande.

2. Luleå

Norrbottningarna har klätt sig i raffset och pumpat behagen för att sexa till sig. Ja Klasen, jag kollar på dig. Jag tror det kan bli lyckat då man redan har ett grundspel som kan få tretusen inlåsta kolikbarn att somna på ett ögonblick.

3. HV71

En massa gamla stötar överallt i HV-gänget. Förra säsongen tippade jag Linköping i topp med en liknande struktur, i år försöker jag igen med med ett annat lag. Krog – Rakhshani, Davidsson – Nilson ska väl ändå inte kunna bomma en bra placering? Man har ju dessutom en genomgrym backsida, fina målvakter och superduktig NHL-snubbe i båset. Nä, jag tror HV blir att leka med i år igen. Eller?

4. Färjestad

Jag har inte så bra koll på det här laget, men jag tror ändå att… Nej, jag bara skojar! Det var ett tag sen Färjestad kändes störst, bäst och vackrast, även om de vinner SM-guld lite nu och då. Den här säsongen fortsätter lite på samma tema. Visst, de har en stentuff backsida, blandat med lite offensiv flärd, och visst, de har en oprövad college stud där framme. Men de där riktiga essen saknas. Kompetens rakt igenom gör ändå att de krigar på i toppen.

5. Brynäs

Jag vill gärna peta upp Gävlegänget ett par snäpp, men konkurrensen är ju för fan mördande. Som jag var inne på i inledningen så finns det några givna topplag, och Brynäs får nog räknas som det sista i den skaran. Man har värvat habilt och fått behålla ganska många i guldlaget. Lex Modo kanske? Nja, jag tror ändå man kommer att kunna hålla uppe ångan, i alla fall den här säsongen, mycket tack vare (A) Kapten Krok.

6. Linköping

Coolt med Weinis tillbaka. Kallar man honom Weinis utanför Ö-vik? Annars ser det väl inte alltför spännande ut kan man tycka. Men kanske är det receptet för Linköping, lite back to basics. Hävelid, Johansson svingamla. Förhoppningsvis svinbra för Linköpings skull. Rätt så oprövade målvakter. Zachrisson i december-januari. Så där va?

7. Frölunda

I våras var det här mina favoriter. Jag tyckte de såg snuskigt kompletta ut. Laget var i stort sett intakt sedan förra, och man hade kryddat anrättningen med ett par fina sillar. Sen hände två bokstavskombinationer och det blev mest fiskgratäng av allt. Kvar finns ju dock kvalité, så jag tror definitivt på slutspel. Spännande med Brunnström, Axelsson, Kahnberg, Olimb och Rosseli Olsen. Kan bli rätt så underhållande vinter i Kålleseum.

8. Växjö

Växjö bara kör som Sveriges bästa hockeyskribent hade sagt. Med den offensiva kraften man besitter kan man ju för fasen inte misslyckas. Man kommer säkert klappa igenom ett par gånger i vinter med den ganska mediokra defensiven och med en lynnig Fredrik Norrena där bak, men GF borde rimligtvis ge utslag i tabellen över det långa loppet. Växjö är nog det lag jag tycker är mest svårbedömt på förhand, ja eller ni förstår.

10. Modo

Alltid svårt att försöka sig på någon slags logisk tankeverksamhet med laget i sitt hjärta. Jag var från början positiv till lagbygget, framförallt till backsidan som jag tyckte Näslund glömde bort förra säsongen. Något jag tycker och tyckte var märkligt då det är lagdelen man bygger först, speciellt om man vill ha en stabil grund. Något Modo verkligen behövde. Nåväl, det fungerade hyfsat ändå, mest på grund av en blixtrande offensiv och en stabil och erfaren sista utpost. Den här säsongen har man pumpat in mer resurser där bak, även om det kanske är lite väl offensivt. Nu när man har mer oerfarna killar som sista utpost, kombinerat med rent av katastrofala skador på nyckelspelare gör att jag inte kan placera Modo högre. Dessutom har jag känningar i baksida vad att vår beryktade förstalina är på nedgång. Jag får dock lägga in en liten brasklapp och hoppas att konkurrensverket kommer till ett för Modo fördelsaktigt beslut, för då ser det plötsligt helt annorlunda ut!

10. Timrå

Ja, varför inte? Det här är inget försök att sticka ut med att placera Timrå så högt. Jag tror verkligen de har en fighting chance att hålla sig borta från kvalserien. De har definitivt inte kvalitén till det, för truppen är förmodligen på papperet den sämsta i Elitserien på säkert 15-20 år. Men det är ju just det som gör att de inte blir en slagpåse. De vet att de är kassa, alla vet att de är sämst, den insikten kommer göra att de krigar sig till en plats bland de tio främsta. Dessutom är Tomas Montén en fantastiskt mycket duktigare coach och strateg än den föregående tjommen.

11. AIK

Jag tycker att AIK inte har så mycket sämre trupp än föregående säsong. Ganska smarta värvningar de gjort, faktiskt. Däremot har man knutit till sig seriens sämsta tränare, ju snabbare han får kicken, desto snabbare kan man börja avancera i tabellen. Daniel Larsson tror jag kommer lyfta sig en snäpp från HV-tiden, men jag tror inte det räcker riktigt. Viktor Fasth var ändå på en helt annan nivå.

12. Rögle

Rögles värvningar har varit väldigt spretiga under sommaren. Man har i stort sett huggit på allt som varit ett känt namn, oberoende på hur de kommer att passa in i laget, vilken roll de ska fylla, eller statusen på nuvarande karriär. Ja, kanske förutom då Martin Gerber. Han är ju bra.

Där har ni det. Tack och adjö.

Annonser

Tänkte försöka mig på någon slags rankning av lagen. En ren och skär gissning, men med lite logik inblandat. Jag har ändå aldrig varit speciellt bra på att tippa, så jag blandar inte in det i det här. Har inte riktigt tid att gräva ner mig i lagen fullständigt så det får bli lite taikon över det hela. Eftersom Elitserien är så tråkigt jämn numera hade det kanske egentligen räckt med två grupper – Timrå och resten. Men så jävla enkelt ska jag inte göra det för mig.

För det första tror jag Linköping tar hem det, tabellen och slutspelet. Inte för att det är deras tur, eller något annat argument med logikens alla kullerbyttor samlade på samma ställe (det finns ingen turordning, vad jag vet, i Elitserien), utan för att de helt enkelt ser grymma ut. De är rätt och slätt kompletta, och kommer därtill kunna mönstra den äckligaste PP-formationen någonsin, och ändå kunna slänga in en till efter; som de flesta lagen skulle offra Livet för (too soon?)

Äran att nafsa de vita lejonen i hälarna tror jag går till ett gäng hyenor i Luleås, Brynäs och Djurgårdens färger. Luleås backsida ser ju stenhård ut. Framåt not so much, men om man någon gång ska komma med en floskel får man väl dra till med Rönnqvists magic touch. Jag vet inte vad han gör för att förvandla skit till dagen-efter-ostkrokar, men något fuffens är säkerligen inblandat.

Brynäs offensiv är en vacker mosaik av tuffhet, ungdomlighet, erfarenhet och underskatten.. het? Jag diggar den vilket som väldans mycket. Vad det blir för spelsystem utan Nicke Czarnecki vet jag inte mycket om, men kan försvarsspelet hålla hyfsad nivå också kommande vinter kan det säkert bli lagets bästa säsong på mången år. Jag tror på Brynäs, so sue me.

Det mest kompletta laget av de tre utmanarna är dock Djurgården. Notera att det inte skett många rockader i det lagbygget sen förra vintern. Och jag hoppas verkligen Zibanejad (jag tjuvkikade inte på stavningen, lovar) hamnar i någon slags onåd på campen så han lirar på rätt sida när det drar ihop sig. Det finns inga direkta svagheter i Djurgården, men kanske heller inte de riktiga topparna. Det beror lite på hur saker och ting utvecklar sig. Garderad!

Nu kör vi ff över Färjestad, HV71 och Skellefteå. Det blir någon slags ointressant mittengegga av dom lagen. Jag hoppas det i alla fall. Inte så mycket supergreen över dom lagen nämligen. Slutspel lär det bli, helt klart. Finns mycket kvalitéer i… ZZZzzz…

Har jag räknat rätt lämnar det bara en slutspelsplats öppen. Vilken på förhand känns vikt åt Frölunda. Till skillnad mot Modos sjuhundrade omstart så gör man det med några spelare som återvänder i sin prime. Fredrik Pettersson är ju bara så jävla capo di tutti capi över hela banan. Kör alltid runt som han äger rinken. Och Mathis Olimb är ju sådär okänt grym som man bara kan vara bland svenska hockeyfans. Stämmer det fullt ut för Frölunda så kan det fan räcka hyfsat långt. Hade nog behövt Strallan, dock.

AIK kan definitivt utmana något lag på en slutspelsplats. Ett skönt, hårt grundspel och en superman där bak räcker alltid långt. Verkar inte som att Fast var någon en-träff-mirakel. Och till i år har man ju dessutom värvat två killar som gör mål (Mackan, Rosén? WTF?) Man har i och för sig även införskaffat en kille som släpper till åt fel håll. Men 2 -1 blir ju ändå +1.

Men Modo då. Ja, man försöker ju bygga något nytt däruppe. All kredd till de som försöker. Lika sjukt hög potential laget har om man får ordning på torpet, lika sjukt jävla illa kan det gå om NHL-killarna inte kirrar isen, Dicken inte pallar pressen och om Tellan visar sig vara monumentalt dålig (lovar något till den som nailar den) Innan säsongen börjar känns det bara fel att sätta laget ovanför mer än ett streck. För många osäkra variabler.

Växjö känns alldeles för spretiga. Dom har bara verkligen tokkört med nyförvärv och hoppas på det bästa. Inget fel med det alls tycker jag, ganska coolt faktiskt. Men när man som nykomling tror att allt spel sker i motståndarens försvarszon så blir det lite galet. Möjligt att dom gjort nåt med isen i nya hallen. Lämnar en brasklapp där. Rätt stor kvalvarning. 11 på skalan.

Sist men inte minst! Eller, jo. LOL. Timrå.

Således:

  1. Linköping
  2. Djurgården
  3. Luleå
  4. Brynäs
  5. Skellefteå
  6. Färjestad
  7. HV71
  8. Frölunda
  9. AIK
  10. Modo
  11. Växjö
  12. Timrå

 

Känns jävligt bra.

Typ så här kanske, vad tror ni om det? Förmodligen det rimligaste tipset ni kommer få se, och samtidigt precis lika meningslöst som alla andra. Det enda vi vet med säkerhet är att HV71 vinner komfortabelt, Färjestad och Skellefteå går till slutspel, Luleå inte gör det, och att AIK kommer toksist. Sen kan det sluta precis hur som helst.

  1. HV71
  2. Skellefteå AIK
  3. Färjestads BK
  4. Djurgårdens IF
  5. Brynäs IF
  6. Frölunda Indians
  7. Linköpings HC
  8. MODO Hockey
  9. Timrå IK
  10. Södertälje SK
  11. Luleå HF
  12. AIK

Sömnig inledning på elitserien

Publicerat: 15 september, 2010 i aik, elitserien, linköpings hc

Men så var det också två profilfattiga lag som möttes. Att AIK får det tungt i vinter är ingen förvånad över, ja, typ förutom Leffe Boork då. Och Linköping har många också tippat lågt, funderingar som jag också haft. Men man visade ikväll att de har förmågan att vinna mot bottentippade lag utan Hlavac-Hlinka, och det var viktigt inför fortsättningen. Man kändes tunga, och de få topparna man har klev fram och visade vägen.

Jag hade hoppats på att AIK skulle visa lite mer än man gjorde. Nu är oddsen inte så höga på att man är avhängda redan efter 15-20 omgångar. Och vad händer då med publiksiffrorna och i längden föreningens existens? Elitserien skulle må bra av lite AIK-flyt, i alla fall åtminstone fram till jul, så att hypen kring föreningens comeback hålls levande en stund till. Det tjänar alla på.

***

Har ni förresten tänkt på att Linköping var det enda medverkande laget i Juråpean Tråfy som inte vunnit ett mästerskap. Just sayin’…

Elitserien 10/11 – Timrå IK

Publicerat: 15 september, 2010 i elitserien, timrå ik
Tre nycklar

Skadekänslig trupp
Att börja yra om att Timrå av tradition alltid drabbas av skador håller inte riktigt, men däremot går det med all rätt att hävda att de har en tunn trupp, och att man redan har ett par oroande skador. Varför man inte lär av sina misstag är en gåta.

Timråhockey
Challe Berglunds mer avvaktande styrhockey passade inte i riktigt i Timrå. Man uppnådde visserligen hyfsade resultat med begränsat material, men den där intensiva raggarhockeyn lyste med sin frånvaro. Kanske kan Perra Johnsson återintroducera Timrås adelsmärke.

Vinnarmentalitet
Truppen saknar vinnarskallar, något som varit ett återkommande problem för Timrå sen man gick upp i högsta serien igen. Man har haft spelare som gärna offrar en tand, men utan någon tanke bakom. Några måste kliva fram och visa både kämpaglöd och smartness om Timrå ska gå långt.

Analys

På papperet har Timrå en väldigt bra trupp som mycket väl kan gå långt om det klaffar. Där hittar vi bland annat två av seriens absolut bästa offensiva centrar i Daniel Corso och Kim Hirschovits. Man har dessutom värvat ett riktigt fynd i den duktige allround-klippan Mikko Jokela. I laget finns också den av många lite bortglömde Sebastian Eriksson. Han har verktygen att bli riktigt bra på den här nivån.

Samtidigt som man har bra material så är inte laget optimalt utformat. Det saknas ett par yttrar som kan maximera centersidans potential. Om inte Mattias Karlsson får till det i vinter heller så har man ingen toppback i PP. Sen tillhör ingen av målvakterna elitseriens toppskikt, snarare bottenskikt. Magnus Åkerlund har inte visat psyket och jämnheten för att vara etta. Juha Pitkämäki har det i sig, det vet vi. Kan han hitta tillbaka?

Det viktigaste nyförvärvet är helt klart Perra Johnsson. Han har den rätta ödmjukheten och pondusen. Challes kravfyllda atmosfär, kombinerat med hans tjurighet passar inte på ställen där bruksmentalitet lever kvar, med allt vad det innebär. Kan bara Timrå få lite lugn och ro, klara sig från skador på nyckelspelare, och få lirare som redan nämnda Hirschovits och Corso att anpassa sig till Perras kollektiv så kan det bli en rolig säsong.

Truppen
Spelare Ålder Födelsedatum Rating Längd Vikt L/R Kontrakt
Juha Pitkämäki (G) 30 1979-12-04 182 82 L 11/12
Magnus Åkerlund (G) 24 1986-04-25 188 84 R 10/11
Sebastian Erixon (D) 21 1989-09-12 180 83 L 12/13
Elias Granath (D) 25 1985-09-06 190 95 L 11/12
Antti Halonen (D) 28 1982-02-02 182 92 L 11/12
Mikko Jokela (D) 30 1980-03-04 185 97 R 11/12
Mattias Karlsson (D) 25 1985-04-15 190 103 L 10/11
Tomas Skogs (D) 26 1984-02-19 178 87 L 10/11
Fredrik Sonntag (D) 23 1987-04-02 187 88 L 10/11
Pär Styf (D) 31 1979-04-11 186 91 R 10/11
Anton Axelsson (LW/RW) 24 1986-01-16 184 85 L 10/11
Daniel Corso (C) 32 1978-04-03 175 86 L 10/11
Per Hallin (RW/LW) 29 1980-10-17 180 87 L 10/11
Kim Hirschovits (C) 28 1982-05-09 185 89 L 11/12
Fredrik Hynning (LW/RW) 27 1983-05-15 186 89 L 10/11
Gabriel Karlsson (C) 30 1980-01-22 186 93 L 10/11
Anton Lander (C) 19 1991-04-24 182 84 L 10/11
Alexander Larsson (C) 25 1985-09-07 184 90 L 10/11
Ilkka Pikkarainen (RW) 29 1981-04-19 188 98 R 11/12
Timo Pärssinen (RW/LW) 33 1977-01-19 178 84 L 11/12
Martin Røymark (LW/RW) 23 1986-11-10 184 86 L 11/12
Björn Svensson (LW/RW) 24 1986-06-16 182 85 L 10/11
Andreas Valdix (C/RW) 25 1984-12-06 183 87 L Try-out
Genomsnittlig ålder: 26,57 år | Genomsnittlig längd: 183,7 cm | Genomsnittlig vikt: 88,91 kg | Genomsnittligt betyg: 2,5

Betygssystem

Tre nycklar

De där som man inte vet var man har
Kan Martin Chabada hitta tillbaka till sitt spel? Var det Jonas Almtorps definitiva genombrott vi såg förra säsongen? Hur bra är Ryan Lasch? Och Pekka Saarenheimo, kan han studsa tillbaka efter ett mediokert fjolår? Det vimlar av spelare som om det stämmer till 100% för en majoritet av dem kan göra Södertälje till elitseriens stora överraskning.

Fysiken
Kombinationen lätta spelare och ihålig trupp är ofta inget bra tecken. När det hettar till kan det bli svårt att stå emot mer fysiska lag. Däremot har Södertälje många duktiga skridskoåkare vilket mycket väl kan vara en fördel om man fortsätter på samma sätt som förra säsongen. För även om truppen ser tveksam ut på vissa håll, så är den bättre.

Södertäljes ungdomar
Det glöms bort lite i all Brynäs- och Skellefteåhysteri, men föreningen har faktiskt en hel drös lovande lirare kring 20-årssträcket med meriter från ungdomslandslagen, där power play-specialisten Tim Heed är den främste av dem. Södertälje skulle behöva draghjälp underifrån, och inte bara utifrån, för att lyfta laget ovanför sträcken.

Analys

Södertälje är det lag som är svårast att få grepp om, och kommer nog bli det lag när man summerar säsongen som många felbedömt, åt båda hållen. Det må kännas lite spretigt, och lite på chans, men samtidigt har man fått behålla stora delar av truppen. Så någon tanke måste det ändå ha funnits med de (spets)spelare som värvats. Hittills ska väl tilläggas. Det tisslas och tasslas om något mer, vilket säkerligen kommer när NHL-lagen rensat i slasken.

Bara för att Peter Popovic är elitseriens coolaste tränare, och för att Tim Heed snabbt blev en favorit när han skrinnade in på isen från ingenstans förra säsongen, så får de här en egen rad. Tyvärr tror jag den senare får kämpa stenhårt om istid i vinter, om en ens det räcker med tanke på Markus Seikolas intåg, och Laatikainen och Hedin i laguppställningen. Jag hoppas Poppe vågar spela Heed i den spelform han excellerar; PP.

Södertälje hade något positivt på gång förra säsongen, men man saknade tillräcklig spets för att lägga sig på en högre nivå. Nu har man försökt att komma till rätta med det problemet genom att behålla den sent anlände succémålvakten Riku Helenius, tagit in en superback i Markus Seikola och värvat hem Joakim Eriksson, som hade en undanskymd roll i Linköping. Det räcker inte fullt ut, men det är ett steg på vägen.

Truppen
Spelare Ålder Födelsedatum Rating Längd Vikt L/R Kontrakt
Riku Helenius (G) 22 1988-03-01 190 95 L Lån (NHL)
Pontus Sjögren (G) 25 1985-04-13 180 79 L 10/11
Stefan Bemström (D) 38 1972-03-01 173 84 L 10/11
Blaz Gregorc (D) 20 1990-01-18 190 95 L 10/11
Pierre Hedin (D) 32 1978-02-19 186 93 L 10/11
Tim Heed (D) 19 1991-01-27 182 75 R 10/11
Mikko Kalteva (D) 26 1984-05-25 192 93 L 10/11
Lukas Kilström (D) 20 1990-04-18 183 80 L 10/11
Arto Laatikainen (D) 30 1980-05-24 181 85 L 10/11
Markus Seikola (D) 28 1982-06-05 187 92 R 11/12
Timo Seppänen (D) 23 1987-07-22 183 88 L 11/12
Jonas Almtorp (C/LW) 26 1983-11-17 185 91 L 10/11
Fredric Andersson (LW/C) 21 1988-10-13 181 88 L 11/12
Mattias Carlsson (LW/RW) 30 1980-02-09 180 87 L 11/12+1
Patrik Carlsson (LW/C) 22 1987-11-03 179 81 L 11/12
Robert Carlsson (LW/C) 32 1977-09-29 177 83 L 11/12+1
Martin Chabada (RW/C) 33 1977-06-14 186 92 R 11/12
Jonas Engström (LW) 19 1991-01-21 182 84 L Junior
Joakim Eriksson (C) 34 1976-06-22 182 87 L 12/13+1
Thom Flodqvist (C/RW) 20 1990-08-13 179 80 R 10/11
Andreas Gröndahl (RW) 20 1990-09-11 178 78 L 10/11
Julian Jakobsen (C/RW) 23 1987-04-11 184 85 L 10/11
Alexander Lagerström (RW) 19 1991-01-15 180 80 R 11/12
Ryan Lasch (RW) 23 1987-01-22 173 79 R 10/11+1
Petri Pakaslahti (C) 34 1976-01-22 189 92 L 11/12
Pekka Saarenheimo (C) 28 1982-05-06 180 86 L 10/11
Linus Videll (LW/RW) 25 1985-05-05 191 96 L 10/11
Genomsnittlig ålder: 25,63 år | Genomsnittlig längd: 182,7 cm | Genomsnittlig vikt: 86,22 kg | Genomsnittligt betyg: 2,1

Betygssystem

Tre nycklar

Förändrat spelsystem
Det sägs att de nya tränarna ska spela en offensivare hockey den här säsongen. Hans Särkijärvis filosofi passade fjolårets trupp väldigt bra, så det återstår att se hur det nya spelsystemet klickar med den i stort sett intakta spelaruppsättningen.

Backtalangtrion
Skellefteå tar hand om sina unga duktiga backar på ett strålande sätt. Förutom den välförtjänta speltiden de tilldelas så har de dessutom förmånen att tryggt kunna luta sig mot firma Majesky-Skrbek när det börjar blåsa. Adam Larsson har potentialen att dominera serien som 18-åring.

Behövs det verkligen en toppcenter?
Ett väl fungerande hockeylag har oftast en, eller helst två, riktigt duktiga centrar. Om det finns en svaghet i Skellefteå så är det just bristen på det. Men man har å andra sidan elitseriens bredaste forwardsuppsättning. Det vimlar av kreativa, ettriga och skridskostarka yttrar.

Analys

Sen återkomsten till eliten har Skellefteå sakta men säkert flyttat fram sina positioner. En tydlig strategi som stärkts av fina årgångar på juniorsidan. Även om man inte lyckats sälja in hockeyn till 100% i staden så har man ändå tillräckligt stark ekonomi för att kunna värva bra komplement till sina yngre lirare, och man har också ett sjätte sinne när det gäller att hitta guldkorn bland andra lags ratade spelare. All detta har skapat en bra mix.

Skellefteå har egentligen alla ingredienser för att kunna gå riktigt långt i vinter. Det är ett hårt arbetande lag med bra målvakter och viss spetskompetens. Att man dessutom lyckats behålla stora delar av laget, inklusive dess mest tongivande spelare, ger dem en fördel i konkurrens med lag som Färjestad och Djurgården. Kanske att man saknar en riktig ledare och kulturbärare à la Johan Davidsson och Rickard Wallin.

Med tanke på de förutsättningar Skellefteå går in i den här säsongen med så känns det lite som nu eller aldrig. Man har tre väldigt tongivande unga backar som står med ena benet på andra sidan Atlanten och en halvtaskig ekonomi som hindrar klubben att till fullo ersätta spelare som står på gränsen till NHL och KHL. Samtidigt kan det också vara en avgörande fördel. Spelare med driv och glöd presterar alltid bättre. Därför blir det också en rolig säsong uppe i norra Västerbotten.

Truppen
Spelare Ålder Födelsedatum Rating Längd Vikt L/R Kontrakt
Joacim Eriksson (G) 20 1990-04-09 187 85 R 11/12
Andreas Hadelöv (G) 35 1975-07-23 179 82 L 10/11
Niclas Burström (D) 19 1991-01-25 178 66 L Junior
Tim Erixon (D) 19 1991-02-24 189 93 L 10/11
Petter Granberg (D) 18 1992-08-27 189 91 R 12/13
Marcus Högström (D) 21 1989-03-20 191 92 L Try-out
Adam Larsson (D) 17 1992-11-12 190 100 R 11/12
Fredrik Lindgren (D) 29 1980-10-03 180 85 L 12/13
Ivan Majesky (D) 34 1976-09-02 196 106 R 10/11+1
David Rundblad (D) 19 1990-10-08 189 90 R Lån (NHL)
Pavel Skrbek (D) 32 1978-08-09 191 105 L 10/11
Pierre-Édouard Bellemare (LW/RW) 25 1985-03-06 182 89 L 10/11
Jimmie Ericsson (LW/C) 30 1980-02-22 189 96 L 14/15
Johan Forsberg (RW) 25 1985-06-29 185 90 R 10/11
Erik Forssell (C/LW) 28 1982-01-30 176 83 L 10/11
Yared Hagos (C) 27 1983-03-27 185 98 L 10/11
Melker Karlsson (RW) 20 1990-07-18 184 80 R 11/12
Mikko Lehtonen (RW) 23 1987-04-01 193 93 R 10/11
Oscar Lindberg (C/W) 18 1991-10-29 183 84 L 12/13
Mattias Lindström (LW/C) 19 1991-03-21 192 96 L 11/12
Joakim Lindström (LW/C) 26 1983-12-05 183 88 L 11/12
Martin Lundberg (C) 20 1990-06-07 185 89 L 10/11
Adam Pettersson (C/LW) 18 1992-01-13 182 88 L 12/13
Anders Söderberg (LW) 34 1975-10-07 169 72 L 11/12
Christian Söderström (C/W) 29 1980-10-13 184 87 L 11/12
Petr Tenkrat (RW) 33 1977-05-31 180 94 R 10/11
Fredrik Warg (C/RW) 31 1979-05-03 186 90 R 10/11
Genomsnittlig ålder: 24.78 years | Genomsnittlig längd: 185.07 cm | Genomsnittlig vikt: 89.33 kg | Genomsnittligt betyg: 2,5

Betygssystem

Svenska fans är korkade

Publicerat: 9 september, 2010 i övrigt, elitserien

Här är beviset, så varför börja lyssna på dem nu Hockeyligan? Jag menar, när gjorde ni det senast?

Snart är det val, jätteintressant. Därför kommer här min enda kommentar till detta nutidsfenomen.

Skaka-lossen-ur-fanan!

Elitserien 10/11 – MODO Hockey

Publicerat: 6 september, 2010 i elitserien, modo hockey
Tre nycklar

Gamla trötta Modo
Eller? En av de största myterna som odlats de senaste säsongerna är att Modos problem har legat hos veteranerna, som det så populärt heter ”inte blir yngre”. Nej, problemet har varit att laget saknat tillräckligt bra birollsinnehavare. Kanske har man skaffat sig det nu med Dimitrakos, Ritchie och Josefsson.

Defensiven
Med en beprövad förstemålvakt med vinnarmentalitet och en andrekeeper som kan spika igen borde Modos målvaktsproblem vara lösta. Men kanske det inte hjälper, för var står egentligen Hållberg, Cook och Tollefsen? Risken finns att Hållbergs ljumskar går sönder, Cook inte visar sig hålla på den här nivån, och att Tollefsen behöver en säsongs inkörning.

Tränarparet
Känslan är att Modo egentligen skulle behöva en erfaren tränare med ett beprövat koncept, som kör med raka rör och tydliga linjer, och att det skulle uppskattas av många av spelarna. Tyvärr har man istället skaffat sig ett relativt oerfaret tränarpar med en huvudcoach som inte direkt är känd för ovanstående egenskaper. Men med hockeylogik-ABC så är det kanske precis vad som behövs.

Analys

Modo möter kommande säsong med två fiaskoartade år bakom sig där i stort sett ingenting har stämt. Det har varit konstant turbulens i klubben; från ledarhåll och enskilda spelare, det har varit dålig truppdynamik och ekonomi – ja, i stort sett allt du kan tänka dig. Som förening har man lyckats reda ut det mesta. Det har rensats, gjorts om och förstärkts, i alla fall av vad man kan utläsa av den information som finns tillgänglig. Det som återstår är att växla upp och ta igen det man förlorat. Glöm de svåra åren som varit, det är denna som blir Modos egen golgata. Så vad återstår att göra?

Hela föreningen plågas fortfarande av en baksmälla från guldåret 2007. För att tala klarspråk så kom guldet för snabbt. Man hann helt enkelt inte med när klubben gick från lantisklubb med taskig ekonomi och dåliga förutsättningar till gigant med högt uppdragna spenderbyxor. Det är balansen mellan det gamla och det nya man fortfarande söker i en tid där spelreglerna när som helst kan ändras. Modo står helt klart inför ett hyperviktigt vägval. Är man nöjda med att skrinna omkring på hockeyns bakgård, eller vill man, och kan man, leka med de stora grabbarna.

Som det ser ut på papperet har sportchefen Fredrik Andersson helt klart gjort ett godkänt jobb. Han har försökt täta de läckande hål som fanns, även om det fortfarande ser lite kantigt ut på vissa håll. Men likväl som Rom inte byggdes på en dag, så kan inte heller ett helt lag omformas på bara drygt ett år. Målvaktssidan ser mycket bra ut. Man har tillräcklig offensiv kraft för att kunna ställa två fina kedjor på is. Däremot ser backsidan fortfarande inte stabil ut. Räcker det till slutspel? Tveksamt, men ändå fullt möjligt. Mycket kan gå fel, men potentialen är samtidigt hög. Modo känns oerhört svårtippade.

Truppen
Spelare Ålder Födelsedatum Rating Längd Vikt L/R Kontrakt
Nicklas Dahlberg (G) 25 1985-04-20 180 81 L 10/11
Anton Forsberg (G) 17 1992-11-27 187 80 L Junior
Tuomas Tarkki (G) 30 1980-02-28 193 92 L 11/12
Alexander Bonsaksen (D) 23 1987-01-24 180 83 L 10/11
Charlie Cook (D) 27 1982-10-22 180 85 R 10/11
Per Hållberg (D) 32 1978-03-24 179 82 L 10/11
Hans Jonsson (D) 36 1973-08-02 188 96 L 10/11
Daniel Josefsson (D) 28 1981-10-15 178 88 L 10/11
Eddie Larsson (D) 19 1991-02-15 184 85 L 11/12
Mattias Timander (D) 36 1974-04-16 188 107 L 10/11
Ole-Kristian Tollefsen (D) 26 1984-06-06 188 95 L 11/12+1
Jens Westin (D) 21 1989-06-29 181 84 L 10/11
Jacob Blomqvist (C) 23 1986-11-08 184 85 R 11/12
Nicklas Danielsson (LW/RW) 25 1984-12-07 184 83 R 11/12
Niko Dimitrakos (RW) 31 1979-05-21 178 87 R 10/11
Kristian Forsberg (C/RW) 24 1986-05-05 186 89 R 10/11
Anton Hedman (LW) 24 1986-05-15 191 102 L 11/12
Magnus Häggström (RW) 23 1986-11-04 187 91 R 10/11
Morten Madsen (LW/C) 23 1987-01-16 190 87 L 10/11
Byron Ritchie (C) 33 1977-04-24 178 91 L 10/11
Robert Rosén (C) 23 1987-06-25 180 80 R 11/12
Per-Åge Skrøder (LW) 31 1978-08-04 180 92 L 11/12+1
Niklas Sundström (C) 35 1975-06-06 183 88 L 10/11+1
Per Svartvadet (C) 35 1975-05-17 187 92 L 11/12
John Westin (LW) 18 1992-05-19 182 83 L 12/13
Genomsnittlig ålder: 26,72 år | Genomsnittlig längd: 183,84 cm | Genomsnittlig vikt: 88,32 kg | Genomsnittligt betyg: 2,4

(Tredjemålvakter räknas inte in i det samlade betyget.)
Betygssystem

Läs gärna intervjun med Frölundas klubbdirektör Mats Ahdrian på wildwestsupport.se. Han tar upp ett par saker som många av oss säkert snuddat vid innan, och som jag känner är ett av hockeyns största problem just nu. Ahdrian representerar ju en klubb som inte direkt är skonade från de problem han nämner, vilket ger extra tyngd åt diskussionen. Det finns en medvetenhet.

FÖRDÖMANDEN, ETT AV HOCKEYNS STORA PROBLEM
Det märks att det är ett ämne som Ahdrian verkligen brinner för, en mer mänsklig idrottsvärld. Orden flödar och vi låter honom ventilera sina åsikter och tala till punkt.
– Vi måste ju prata mer om det. Jag känner att vi måste tala om att det här är ett bekymmer, vi kan inte döma ut de här spelarna så snabbt som vi gör. Våra ledare måste också visa att de satsar på killarna och inte dömer ut dem om de inte är starkast på fyspassen, de första två passen. Alla kan inte prata om att Kalle som är ny är svag, utan vi måste prata om hur vi skall göra dem bättre. Men det är lite avarten av den stora stollen Niklas Wikegård inom hockeyn, som dömer ut människor hela tiden. Det är ju så intellektuellt svagt och är ett utav ishockeyns största problem, det är så begränsande, menar han och fortsätter:
– Det är inte fräckt att ha IQ över 92, man får inte föra ett intellektuellt resonemang om hur man utvecklar människor – utan ”den spelaren är kass och har käkat för mycket mashmallows”, eller så är man lysande. Media kan ju vara vit och svart, vi har pratat om det och vi är nog lite sådana själva. Det finns den trenden inom ishockeyn och då finns den också hos oss inom klubben. Jag behöver ju inte bry mig om den bara finns inom hockeyn och inte hos oss, men i vårt fall så finns den också hos oss själva och det är där vi måste städa.

Och:

Vi kommer in på fotbollen och den stora mediala skillnad som finns mellan hur de olika idrotterna skildras i media. Snart märker vi att vi börjar prata i mun på varandra, alla tre. Tankarna börjar vandra iväg över vilken roll vi i WWS, och supportervärlden i stort, har i den hårda och snabba döma-ut-andra-värld vi befinner oss i och som alla är en del utav.
– Det finns den kulturen att man börjar titta på människors svagheter, man börjar där, och man pratar om dem och förstärker dem. Jag vet inte om det är vår idrotts ”matchokultur”, för att verkligen kunna njuta av fotboll till exempel måste man vara lite mer begåvad av att se ett spel medan det inte krävs mycket utav oss som gillar ishockey. Det räcker ju att det smäller och händer saker. Man behöver inte djupanalysera om center går hem på höger eller vänster sida eller man markerar bort sin zon – för de flesta spelar det inte så stor roll i ishockeyn, medan det i fotbollen är en viktig del. Det gör också att de som är experter i fotbollen, analyserar i det perspektivet. Det känns som att förväntan på ishockeyn är sådan att det skall vara så att man skall vara rubrikmakare och såga till höger och vänster.
Mats manar till hockeysverige att ta tag i problemet, för på sikt anser han att hockeyn kommer att förlora på det – till och med gå miste om nya talanger eller bra ledare.
– Vi som idrott måste i alla fall internt försöka vara lite mer analytiska och jobba med det. Över tid, kanske vi skulle kunna få fram några bra experter. Det är ju bara att titta på hur man väljer experter idag, när man inte ser Conny Evensson någonstans i tv/expertpaneler så är det jättekonstigt. ”Virus” Lindberg tycker jag är bra, han får vara med uppe i Norrland ibland.  Men till exempel ”Leffe” Boork, han är jätteduktig när han är i tv och kan vara jätteanalytisk – men dagen efter skriver han någonting i Expressen som är helt annorlunda och fördömande. Det är förmodligen så att han har olika uppdrag när han är i tv och när han skriver i tidningar. Medias förväntningar på oss är att vi skall vara krigsrubriksmakare, svärta ner varandra, tala illa om varandra. Hockeyn är en för bra idrott för att hålla på så, tycker jag. Vill vi få lite riktiga människor att hålla på med det över tid, så kan man ju inte bara döda det med ett par rubriker. För då kommer de som är bra på det här, sluta.

Jag blev väldigt positiv överraskad av Mats Ahdrians sätt att se på saker och ting. Det visar att det finns människor i ledande positioner som har liknande tankegångar om den mediala öken hockeyn i Sverige vandrar runt i, vilket gör en lite mer hoppfull. Sporten befinner sig fortfarande i någon slags Rickard Fagerlund-psykos där all publicitet är bra publicitet. Så är det givetvis inte.

Länk: http://www.wildwestsupport.se/newsarchive/news/?nid=2519

Hockeyligan förändrar

Publicerat: 31 augusti, 2010 i elitserien

Vi kommer få se några förändringar i Elitserien i vinter. Några som välkomnas, och några som i alla fall vissa av oss hellre hade varit utan.

Beslutat

Fem proffsdomare. Hockeyligan satsar på att ha fler proffsdomare. Från två domare till fem domare.

Det är väl bra, kan vi anta. Även om man inte har märkt alltför stor skillnad med eller utan proffsdomare. Sen kan det säkert vara så att det blir lättare med rekrytering och att vi därmed får bättre domare på längre sikt.

Sudden-straffar. Till många tränares ilska är straffar vid oavgjort tillbaka i elitserien.

Ja, kanske inte bara många tränares ilska. Straffar i Elitserien blir lätt lite av en parodi. Vi har helt enkelt för dåliga spelare för att det ska bli underhållande. Låt matcher sluta oavgjort, det är mest sportsligt. Dessutom finns risken att OT blir en enda lång transportsträcka.

Ny valprocedur. Tidigare fick lag ett i slutspelet välja mellan lag sju och åtta i grundserien. Nu får lag ett välja mellan fem till åtta. Lag två får välja mellan de tre lagen som återstår bland lag fem till åtta. Och så vidare.

Det känns konstigt att det egentligen inte ska spela så stor roll om man kommer femma eller åtta. Ja, förutom en extra hemmamatch då om mot all förmodan de två skulle mötas senare i slutspelet.

Fler repriser. I dag får endast en repris visas på jumbotronen. Men i vinter blir det tre repriser för att höja underhållningsvärdet i arenan.

Finemang!

Nytt slutspelsschema. I vår får de bättre lagen fördel i slutspelet. Matcherna ska spelas Hemma, Borta, H, B, H, B, H.

Äntligen!

Under behandling

Nationalsången tas bort från introt.

Förutom de rent historiska orsakerna, som jag inte ska gå in på här, så har det alltid känts konstigt med nationalsång i en liga där bara ett land är representerat. Mike Helber yrar något om patriotism, och det får han väl göra, men i till exempel NHL är det ju mer logiskt med nationalsång då det både finns kanadensiska och amerikanska lag. Dessutom är nationalsången något av en stämningsförstörare innan match.

Central målvideodomare. För att hjälpa målvideodomaren i arenan finns funderingar på att införa ett stöd i form av en central målvideo-domare.

En självklarhet. Bara det inte gör så att vi får vänta ännu längre på ett beslut. 30 sekunder max ska det ta.

Elitserien 10/11 – Luleå HF

Publicerat: 30 augusti, 2010 i elitserien, luleå hf
Tre nycklar

Niklas Olausson
Av radarparet Arlbrandt-Olausson är det den senare som har den största utvecklingspotentialen. Tillräckligt stor för att han inom en snart framtid borde kunna leda en toppkedja i Elitserien. Behöver utveckla sin defensiv för att kunna sälla sig till den där klassiska svenska centerskolan. Gör han det och höjer sin offensiva produktion ett snäpp till är Luleå på det torra.

Jonas Rönnqvist
Lek- och hästkungen Rönnqvist gjorde ett bra jobb med Almtuna, där han lyckades förvandla en bunt ickenamn till en väloljad maskin. Hans magi kommer sättas på än större prov i en av seriens sämsta trupper, där toppen inte riktigt är topp, och där kollektivet blir viktigare än allt annat.

Anders Nilsson
Store målvaktstalangen Nilsson levde inte riktigt upp till förväntningarna förra säsongen. Till hans försvar kanske vi ska nämna att dessa förväntningar var lite väl högt ställda, vilket säkerligen påverkades av genombrottsmän som Jacob Marklund och Anders Lindbäck. Men den bortförklaringen hjälper inte Luleå som behöver en fantom i kassen.

Analys

Luleå hade egentligen en bra grund att stå på när de gick på sommarlov. Man hade två kompetenta anfallspar och några dugliga rollspelare. Men när deras konkurrenter värvade spets för att ersätta det man förlorat, eller för att höja truppen ett snäpp till, så värvade Luleå allsvenska medelmåttor, och chansade hej vilt med ett par obegripliga namn. Slår det väl ut så kommer givetvis strategin att höjas till skyarna, men risken är stor att det inte håller, och då kommer man behöva börja panikvärva spelare, vilket sällan slår väl ut.

Lagets lilla strimma av hopp finner vi i utvecklingspotentialen hos några få nyckelspelare, och att Jonas Rönnqvist lever upp till sitt epitet som demontränare efter två säsonger som a-lagscoach i allsvenska Almtuna. Hans oortodoxa ledarstil erbjuder spännande lösningar och nytänkande, och han är vad man så populärt kallar en frisk fläkt i det i stort sett konservativa hockeysverige. Bara för den sakens skull så hoppas man att han lyckas i Luleå.

Av nyförvärven står egentligen ingen ut. Janne Niinimaa kommer säkert panga in lite poäng, vilket han borde med tanke på speltiden han kommer att få. Men det är knappast den backtyp Luleå behövde. Kanske kan han dock med stort ansvar växa med uppgiften och börja spela rejält och stabilt. För det behöver laget verkligen. Någons som bidrar offensivt, men även står fast när det börjar blåsa. Annars känns Simon Hjalmarsson halvspännande, tillsammans junioren Fredrik Styrman, som har mycket lir i sig.

Truppen
Spelare Ålder Född Betyg Längd Vikt L/R Kontrakt
Anders Nilsson (G) 20 1990-03-19 195 100 L 10/11
David Rautio (G) 25 1985-07-08 182 76 L 11/12
Elias Fälth (D) 29 1981-03-30 178 88 R 11/12
Topi Jaakola (D) 26 1983-11-15 186 89 L 11/12
Pierre Johnsson (D) 26 1984-02-07 187 90 L 10/11
Robin Jonsson (D) 26 1983-12-10 187 96 R 10/11
Lars Løkken Østli (D) 23 1986-11-21 181 87 R 10/11+1
Janne Niinimaa (D) 35 1975-05-22 186 100 L 10/11
Jan Sandström (D) 32 1978-01-24 183 92 L 10/11
Fredrik Styrman (D) 19 1991-04-03 180 81 L 10/11
Cam Abbott (LW/RW) 26 1983-10-24 181 90 L 10/11
Chris Abbott (C) 26 1983-10-24 179 87 R 10/11
Pär Arlbrandt (RW) 27 1982-11-22 172 84 R 10/11
Anders Burström (C) 34 1976-01-28 182 88 L 10/11
Sebastian Enterfeldt (C) 22 1988-05-22 175 82 L 10/11
Karl Fabricius (RW/LW) 27 1982-09-29 185 90 L 12/13
Simon Hjalmarsson (LW) 21 1989-02-01 181 75 L 11/12
Kim Karlsson (LW) 20 1989-10-31 174 75 L 10/11
Mats Lavander (C/W) 30 1980-03-16 185 96 L 11/12
Sebastian Meijer (RW) 25 1984-09-01 175 79 L 11/12
Niklas Olausson (C) 24 1986-05-12 184 90 L 10/11
Thomas Raffl (LW) 24 1986-06-19 194 97 L 10/11
Joonas Vihko (RW) 29 1981-04-06 176 80 R 11/12
Genomsnittlig ålder: 25,91 år | Genomsnittlig längd: 182,09 cm | Genomsnittlig vikt: 87,48 kg | Genomsnittligt betyg: 2,1

Betygssystem

Både lätt och svårt, samtidigt

Publicerat: 26 augusti, 2010 i elitserien

Funderade lite kring trupperna, hur de är sammansatta, vilka delar som ser svaga ut, hur många som bytts ut, hur det gått tidigare. Ni vet säkert drillen. Som jag ser det just nu har vi tre tydliga skikt, där det mellersta är det absolut mest svårtippade segmentet, medan den absoluta toppen och botten på förhand är givna. Därför är Elitserien både oviss och klar som korvspad.

Att HV71 står i en klass för sig är det inget att orda om. Man har i stort sett fått behålla sin trupp från förra året, och bara finslipat kanterna. Man har dessutom skaffat sig en väldigt kompetent målvakt som jag förväntar mig kommer vara suverän i vinter. Bakom sig har man Färjestad, Skellefteå och Djurgården. Alla har de gedigna och genomtänkta trupper. De fyra är topplagen.

Bakom den kvartetten återfinns fem lag som i stort sett ser jämnbra ut, och där små, små marginaler, individuella genombrott, i zonen-flyt och målvaktsspel kommer vara tungan på vågen. Kan Juha Pitkämäki komma tillbaka i gammal god elitserieform, hur mycket har Brynäs yngre garde utvecklats, och har Frölunda fått ordning på sitt försvarsspel är nog de tre viktigaste funderingarna som vi måste få klarhet i.

I botten finner vi tre lag, vilket ett av dem, AIK, rent logiskt, inte borde ha en suck. Det lag som har störst chans av de tre är helt klart Södertälje. Man har en bra målvakt och kompetenta nyförvärv, och kan man fortsätta på den väg man vandrade förra säsongen kan man mycket väl utmana de mer namnkunniga lagen. Och Luleå får nog ställa in sig på att möta kvalspöket. Även om det, såklart, inte finns däruppe.

  1. Daniel Larsson och Andreas Andersson, HV71
    Jönköpingslaget har det välbeställt med elitserieettan Larsson och duktige bänknötaren Andersson, som ofta gör väldigt bra inhopp de få chanser han tilldelas.
  2. Andreas Hadelöv och Joacim Eriksson, Skellefteå
    Få målvakter har utvecklats på ålderns höst så fantastiskt bra som Hadelöv gjort. I vassen lurar supertalangen Eriksson som övertygade i Leksand förra säsongen.
  3. Alexander Salak och Cristopher Nihlstorp, Färjestad
    NHL-lånet Salak är en väldigt lovande målvakt som kommer tillhöra toppen i serien. Oslipade Nihlstorp får suverän målvaktscoachning i FBK.
  4. Stefan Ridderwall och Mark Owuya, Djurgården
    Ridderwall slipper nu dela bördan broderligt med Gustaf Wesslau, som dessutom hade mage att ta över helt i slutspelet. Owuya imponerade inte i Allsvenskan, men kommer lyfta sig. Ingen tvekan.
  5. Tuomas Tarkki och Nicklas Dahlberg, Modo
    Finske vinnarmålvakten Tarkki ger trygghet till Modos tidigare så uppgivna försvar. ”Pumba” har haft stunder av briljans, kapaciteten finns där.
  6. Fredrik Norrena och Christian Engstrand, Linköping
    Säsongen som gick tillhörde inte Norrenas bättre, även om den inte var dålig på något sätt. Bakom honom nosar, hör och häpna, egna produkten Engstrand, som hade några väldigt lovande inhopp i vintras.

Mitt mål är att förhindra ditt

Publicerat: 25 augusti, 2010 i elitserien

Det är lätt att man stirrar sig blind på alla fräcka värvningar bland backar och anfallare och glömmer bort hur det ser ut mellan stolparna. För ett lag är verkligen inte starkare än sin sista utpost.

Stefan Liv (2010, 2008), Jonas Gustavsson (2009), Karol Krizan (2007), Daniel Henriksson (2006) är de fem senaste som stått i kassen och Arturs Irbe:at sitt lag hela vägen fram. De var absoluta toppmålvakter i Elitserien.

Nu var visserligen Henriksson inte i riktigt samma klass som övriga, även om han hade haft väldigt bra säsonger, icke att förglömma. Han hade dock ett ramstarkt försvar framför sig det året med Jonas Frögren, Martin Sevc, Radek Hamr och Per Hållberg.

Målvakternas roll blir allt viktigare då chanserna minskar och spelet allt tajtare. När 7-4 byts mot 2-1 kan ett endaste mål betyda vinst eller förlust. Marginalerna är borta, och har du inte en modern toppmålvakt kan du kyssa Le Mat god natt.

Läxan säger alltså att det finns ett fåtal lag i Elitserien som har en realistisk chans på guldet, vilka de är får ni reda på senare idag.

artursirbe

Lett