Hårda paket, tack

Publicerat: 16 september, 2010 i övrigt

Premiärer är lite som barndomens julaftnar, man går bara omkring och yrar för sig själv. Helt okontaktbar. Undra hur spelarna då känner sig. De som faktiskt gör något, medan vi sitter, eller står, som några fån och ger dom villkorslös (nåja) kärlek. När man tänker på det så är det ganska… nä, vi skiter i det. Nu ska jag stänga av hjärnan i sju timmar, det går fortare då. Min sista viljekraft gick till att skriva det här. Vi ses på andra sidan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s