Det blev challehockeyn som gick segrande ur striden ikväll. Inte mig emot. Jag tycker det främsta man kan peka på de här två första matcherna är laget Modo, ingen faller nämligen ur ramen, utan alla bidrar på sitt eget sätt. Flera gånger under matchen tänkte jag inte ens på vilka som var inne, det var mer eller mindre samma jobb av alla i laget. Utan att egentligen vilja peka ut någon speciell så måste jag ändå få framhålla en kille som Kristian Forsberg som får ut maximalt med den här typen av spel. Det är också precis så här han ska användas.
Till skillnad mot Brynäsmatchen tycker jag vi fick en hyfsad värdemätare mot Djurgården. De försökte verkligen hela matchen, men stångade sig ofta blodiga mot ett kompakt och intensivt jobbande Modoförsvar. Och jag tycker det var just försvaret som gör att Tarkki ser så bra ut. Därmed inte sagt att han är dålig på något sätt, bara att han inte har riktigt satts på prov än. Cool som få är han dock. Ser nästan löjligt lugn ut i målet. Han bara glider omkring, men tar det mesta ändå. Synd att han inte fick hålla nollan igen, men han kan inte klandras för något av målen.
Annars då? Jo, spel i både numerärt överläge och underläge ser bättre ut än på väldigt många år. Det är verkligen som natt och dag. Inte helt hundra förstås, man kan nog höja sig ett snäpp till. Främst förstaformationen är väldigt kreativa och har ett snabbt pucktempo(!). Det är lite synd att vi inte har en toppback på blå. Men Dimitrakos och Rosén duger ganska bra de också. Jag tror vi nöjer oss med det så att vi inte svävar ut alltför mycket. Det har ändå bara gått två matcher. Seriefinal på tisdag förresten. Luleå hemma är vinst.
-
- Kramkalas
-
- Tuomas Tarkki
-
- Charlie Cook
Fotograf: Jennie Sundberg, allehanda.se
Höjdpunkter, Fler bilder, Ännu fler bilder, Ab1, Ab2, Exp1, Exp2, DN
